Samira

Igår var det måndag. Och jag var som jag nämt hundra gånger tidigare jättesjuk.
Jag var vaken när jakob gick och passade på att gå på toaletten och morgonkissa.
Sömning som få så vinglar jag tillbaka till sängen. Det var väl något speciellt som skulle hända idag, tänkte jag för mig själv.
Jag ligger i sängen på väg att somna in. Ni vet när man känner att man håller på att dooosa iväg i drömmarnas land.
Då slår det mig. "Är det den 6e idag?". Efter lite om och men så kollar jag datumet på mobilen. Fan...kan det stämma?
Jag ringer till Jakob som nu befinner sig på pendeltåget. Jag frågar honom "Var det idag Wallenstam skulle komma hit?".
Svaret var det som jag inte ville höra - Ja.

Det var bara att kliva upp ur sängen och leta reda på lappen som vi fått hem. Vilket rum var det som de skulle hålla på å knåpa i...
Vilket rum ska jag snabbstäda. Eftersom att jag var lite smådålig redan i helgen och vi bara ville försvinna i varandras sällskap så hade vi inte diskat på hela helgen (Jakob diskade väl upp en del grejer en av dagarna).
Men jag gissade på att det var badrummet. Tur!! Det fräschaste rummet just nu.
Det enda som var med badrummet syndes inte. Och det var stoppet i duschens avlopp.
Jakob har stått på sig den här gången och tycker att vi ska köra "varannan gång" och rensa det eftersom att det mestadels är mitt hår.
Jag kan förstå det..men det har liksom inte blivit gjort när det ligger på mitt bord. Men det gör inget som sagt - det syns ju inte.

Pling på dörren. Wallenstam kom hem till oss. En gubbe och en ung tjej som man fattade på en gång var praktikant. Jomenvist, jag hade haft rätt. De skulle in i badrummet.
Jackpot!!

Fast..(kan ni gissa vart jag är på väg nu) efter ett tag så hör jag hur de börjar prata lite lägre.
Jag hör att gubben står å skrattar och säger "Jaaa, ibland får man agera rörmokare. Det var en praktikant till mig som en gång fiskade upp stora korvar med hår. Höhöhöhöhö".
Aj som fan!! De är i avloppsbrunnen och pysslar. Jag hör hur den stackars tjejen kämpar och gubben pratar på.
När de ska gå så går jag ut i hallen. Det känns lite tryckt och pinsamt.
Gubben är så himla gullig på sitt sätt och börjar prata om att de ska komma nån mer gång för att kika på ventliationen osv. Jag står med huvudet bljt och försöker då å då få ögonkontakt med tjejen för att kunna tacka med ett leende. Men det är som att hon tycker att det är lika pinsamt som jag.
Hahaha! Men tillslut lyckas vi titta på varandra och utbyta ett leende.

Stackars, stackars tjej. Men ooh vad tacksam jag är. Nu så rinner vattnet ner så fint när vi duschar. Då blir det Jakobs tur nästa gång med andra ord. :)

Så ett stort gäng roser till dig Wallenstam tjejen med den häftiga frisyren. Bra jobbat!!
(kanske bör tillägga att hon hade väldigt kort och fint hår själv, så hon lär inte orsaka såna här stopp hemma hos sig).

Nåja,,roserna får hon endå!!



Kram
S