Samira

Igår var jag väldigt trött - som jag skrev i bloggen. Men jag ville inte lägga mig för tidigt. Så vi la oss ganska sent. Ca 23.30.
Så fort jag la huvudet på kudden så kände jag hur jag höll på att somna in. Älskar verkigen den känslan.
Då hör jag bonkbonkbonk-bank-bank jättehögt, som att någon hamrade ute i trappuppgången på stålräcket.
Suck.
Jag låg och försökte somna mellan hamrandet. Det verkade som att de under antingen flytta ut eller in. För det ekade väldigt i rummet. Man hörde allt de sa till varandra, man hörde när de la verktygen på golvet och på fönsterbläcket.
Grrr.

Tillslut var jag så övertrött så att jag mådde illa, hade huvudvärk å låg å tänkte på reklamen där tanten visar fingret åt sina byggandes grannar.
Gränsen var nådd, jag ville oxå visa finger (bildligt talat då, inte bokstavligt).

Klockan är nu 00.30, och de bankar fortfarande!!
Jag går ut i porten för att göra mig helt säker på att det kommer från grannen under (man vill ju inte ringa på fel vid den tiden på natten). Men när jag tittar in i titthålet så ser det släckt ut. Jag hör inget direkt heller. Så jag ger upp och går hem.
Lite besviken på mig själv.
Men så fort jag kom in i hallen så hörde jag bonkbonkbonk-bank-bank. Grrrr!!!
Så jag valde att gå ut utanför porten för att kolla vilka våningar det var tänt på. Aaaha!! Jackpot!
Det var grannen under oss.

När jag knackar på så är det mannen under och hans lilla son som verkar bygga något. De var väldigt förstående.
Eller så tyckte de att jag såg tokig ut. Mitt hår stod åt alla håll å kanter och jag var så upprörd så att jag skakade.
Tillbaka i sängen så hör jag att de fortsätter med det sista de böhövde göra. Och jag beslöt mig för att sova.
Det gick bra den här gången.

Och nu på morgonen hör man bonkbonkbonk-bank-bang-klonk.
Det gör inget jag känner harmoni i kroppen. Jag har ju fått sova. men igår kände jag ingen harmoni. Igår var jag bara ilsken. Ilsken som det suraste bi:et i kvarteret.



Kram
S