Samira

Igår somnade vår Morris in föralltid. Han kunde inte kissa i fredags (som jag skrev i ett inlägg) och vi gav honom hans medicin.
Alltid när han fått sin medicin så har han blivit bättre och har kunnat kissa. Inte denna gång.

Det är så himla sorgligt och det går inte att förstå vilket tomrum han har lämnat.
Morris hade en väldigt stor personlighet, de som har träffat honom vet detta.

Jag vill skriva ett inlägg till honom. Där jag delar med mig av den här underbara varelsens små egenheter. Men just nu är jag bara ledsen.

Och jag vet att han hade ont länge. Ingen av oss är tveksamma till om vi tagit rätt beslut om att få låta honom somna in. Men det är fortfarande jobbigt och fruktansvärt tråkigt.
Man hoppades ju in i det sista att han skulle bli bättre.

Vi kommer alltid att älska dig och vi kommer aldrig att glömma dig hjärtat.



Kram
S