Samira

Nu närmar sig dagen med stormsteg. Jag fyller 30 om ca 2veckor.
Det känns faktiskt ganska skönt. Visst, sen man var liten så har man ju hört om att det är vid 30 som man är gammal på riktigt.
Jag kan inte säga att jag känner av detta. Stundtals kan det kännas lite jobbigt. Det är mer för att jag känner att tiden går så snabbt. Jag vill alltid ha det så som jag har det nu. Jag vill inte att livet ska gå vidare och att folk ska gå bort å så. Om tiden inte hade gått så snabbt så skulle ju Morris ha funnits kvar t.ex. Ja, det kanske är lite ologiskt tänkande. Men endå...

Om jag skulle få en valmöjlighet nu som gör att jag kan gå tillbaka till att vara 20 istället för 30 så skulle jag snällt men bestämt tacka nej.
Hur jag har det nu kan inte jämföras med när jag var 20. Jag mår bra, min familj mår bra och jag har den bästa pojkvännen i världen.
Nej, det är inte så farligt att fylla 30. Jag ser fram emot det som sagt.

Jag kommer inte att ha någon storslagen fest - som många har. Det är inte riktigt jag. Däremot så ska jag se till att äta en god middag med min familj på lördagen. Det är jag.
Sen blir det såklart en tripp till Degerfors i november. Hoppas att snön har hunnit komma då.

Jag har fått min 30års present av Jakob redan nu. Den är så dyr och fin att jag känner mig lite skamsen.
Som ni vet är jag ju arbetslös å drar in 0 dinares (drog dock in 300kr när jag satt barnvakt åt Sara..).
Så går han och köper den finaste vinterjackan i stan.
Den e så fin..å varm..å rööd!! =) Coolt!
Jag vet, han är bäst. Han retas lite och säger att han ska köpa nåt mer. Jag tycker att det räcker gott å väl med att han paketerar in jackan och ger mig den. =)

Oj, så mycket blaj. Nu ska jag sätta igång här hemma.

Kram
S