Samira

Idag var vi hos vetrinären med Morris. Hon klämde på han lilla grej å hade sig. Han tyckte väl inte att det var det bekvämaste han varit med om så han låg å morrade i mitt stadiga grepp.
Redan där började jag känna mig snurrig. Sen pratade hon en massa och jag fick lov att sätta mig ner.

Det räckte inte, och jag kände hur rummet snurrade snabbare å snabbare. Jag försökte fokusera på vad hon sa, men mådde bara illa. Sen kom locket i öronen å fläckarna framför ögonen.
Nu svimmar jag hann jag tänka. Och sa högt.
"Jag måste nog få ligga ner en stund". Kalabalik utbröt i undersökningsrummet. Vetrinären och sköterskan hjälpte mig ner på golvet, hämtade vatten och var jättesöta.
Jakob tyckte det hela var lite roande, och satt kvar på sin stol.
Då frågade vetrinären om detta hänt förut, eftersom att han var så lugn.
Han skrattade och svarade ja. Hahah, förrädare!!

Så då kan man lägga till det på listan. Vara 1% från att svimma hos vetrinären. Det var såpass nära att jag "försvann" lite när jag låg på golvet å blundade.

Morris ska from nu så ångestdämpande medicin. Hoppas att det fungerar, och att vi får den i honom.

Kram
S