Samira

Igår när vi skulle ge honom hans medicin så tog det en evighet. Han stressade upp sig och började dregla trådar av skum.
Det är precis så han blir när han är åksjuk.
Trist nog fick vi tvinga i honom medicinen endå.
Efter någon timme så vart han helt loj. Jakob tog upp honom i famnen och han var inte alls sig själv.
Känns inte alls bra.

Vi kom överänns om att vi ska testa detta i en vecka från idag, blir det inte bättre halverar vi dosen.
Om han fortfarande inte är sig själv så måste det finnas nåt annat sätt. Tykcer så himla synd om honom.

Kram
S