Samira

I denna veckas matkasse så fick man med färsk dill. Camilla berättade att det var små sniglar på hennes dill (även hon får hem matkassar). Och jag vart så äcklad.

Har maskfobi, och sniglar utan skal är i stort sett maskar för mig. Paaaaniiik
Så min första tanke var att "hela kylskåpet har blivit smittat". Usch usch usch!
Jag talade om det för Jakob, för att han skulle kunna rensa dillen från de små satarna.

Så här såg vår konversation ut
Samira: Det kan vara sniglar på dillen.
Jakob: Åååh.
Samira: Jag vet. Nu måste vi vara uppmärksamma på allt i kylen. Så får du fixa bort sniglarna.
Jakob: Men, hur då?
Samira: Jamen du får skölja rent den såklart. As-nogrant.
Jakob: Men...då dör de ju.
Samira: Ja?!
Jakob: Men de är ju så söta.

Helt plötsligt så kunde jag tolka hans "åååh". Min fråga är. vad hade han tänkt göra? Spara dem?
(Det börjar krypa i mig nu)

Vi är alltid oense när vi hittar nåt kryp hemma. Jag är nöjd så länge de lämnar min närhet. Och han är nöjd så länge de överlever. Så man kanske inte kan kalla det oense, utan en kompromiss. Men jag står och hetsar honom att döda djuret. Medan han lungt och metodiskt försöker få upp den på ett pappersark.
Han har sånt fint hjärta så att jag ibland känner mej som den röda häxan i alice i underlandet "Av med huvet".

Vad som hände med sniglarna? (Om det finns några sniglar vill säga.) Det ligger på is. Han vill väl att de ska få gotta sig på dillen deras sista dagar i livet.
Jag planerar att inte använda den dillen. Blääuk!


Kram
S