Morris
Ja, det här med katter.
Morris har alltid varit en tokig katt. Redan som kattunge låg han med baktassarna rak bakåt. Han gör det fortfarande, och alltid när vi har folk över så skrattar de. Och pekar. Som vi inte hade sett det innan. Då fnissar vi med vår besökare.
När vi bodde hos mamma så anmärkte hon varje gång han låg så. Även om han gjorde det varje dag.
Morris är ganska mycket större än Lillan. Han skulle nästan kunna äta upp henne. Men han har lika mycket mod som lejonet i trollkaren från OZ.
Så fort han har ett ljud så lägger han bena på ryggen. Sen så sladdar han ut ur rummet.
Lilla lillan tar mer utrymme och tänker mer framåt. När vi kommer med nåt nytt till katterna så väcks bådas intresse, men när Morris märker att Lillan e intresserad så gå han. För att ligga och titta på medans hon leker. Sen när hon tröttnat så kommer han och nosar på leksaken, sen så slår han till den försiktigt.
Då väcks lillans intresse igen, och allt börjar om från början.
Vi brukar försöka köpa två av allt, för att aktivera henne först sen låta Morris leka med en egen leksak. Dock är det svårt med en klätterställning.
Här har älsklingen lyckats få igång honom. Och han var snäll nog att mejla mig bilderna medans jag jobbar.
Han ser dock helt knäpp ut. Älsklingen måste fått igång honom ordentligt.
Jag skulle gissa på att det är lite kattmynta som använts som hjälpmedel.
Kolla, katten ser helt sjuk ut! Han är söt vanligtvis. Jag lovar!
En svanstipp
Här är en normal bild. Där han tycker att livet är en fest. Utan kattmynta!
Kram
S
