Kärleken är blind
Säger man. Men idag så blev jag kär i en fisk. Och jag tror att även han kände vibbarna mellan oss.
Jag var med som sällskap när älsklingen var hos tandläkaren. Precis som alla andra med barnasinne så satte jag mig precis intill deras akvarium. Det var jättestort och fyllt med färgglada fiskar.
Direkt när jag satte mej så såg jag att det var en fisk som stirrade på mig. Först kändes det lite obehagligt. Sen så såg jag att han var väldigt söt (Jo, det var en han!).
Jag skrattade och pekade på honom, så att älsklingen såg det med. Men han var inte intresserad. Konstigt!
Hur som helst så satt jag å stirrade på fisken i nästan en timme. Och han stirrade tillbaks.
Jag funderade på om man kunde köpa honom från tandläkaren, jag ville inte skiljas från honom när vi hade detta speciella band.
Men vi har ju inget eget akvarium, så det gick ju inte. Kändes lite trist. Men jag tog bilder på honom.
Så lite minnen har jag allt.
Ena bilden är på honom bara. Andra bilden visar några andra fiskar, som även de började glo. De var nyfiken på vem jag var. Så jag lät de glo.
Här är han!
Ser ni pussmunnen? Den var kanske inte det finaste med honom...
Kram
S
