Fåntratt
Ibland känner jag mig som en fåntratt. De flesta av gångerna är det självförvållat. Och jag kan skratta ganska gott åt mig själv.
Ibland så förvållar min kära älskling det.
Vi har en fin tradition som går ut på att alla roliga hattar/mössor/huvudbonader som finns ute i affärerna ska sättas på mitt huvud. Framför alla som är inne i butiken. Och så ska han ta ett kort på mig. Klick.
Jag ställer gärna upp. Vad gör man inte för kärleken. Men ibland blir det lite pinsamt.
Som igår - när vi var på bio. Företaget Michelin hade nåt event. Så då hade de en stor jäkla michelingubbe som gick runt.
Jag tyckte att han såg rolig ut, å pekade på honom å skratta.
Den straffade sig fort.
Älsklingen drog upp moblien, och det tog inte många sekunder innan jag förstod varför. Det var för att han ville ta ett kort. Och michelingubben backade å började vinka, han såg så glad ut. Sen insåg både han å jag att jag skulle tvingas vara med på bilden.
Snällt ställer jag mej brevid honom, och han lägger snällt armen om mig.
Snällt ställer sig en massa folk och tittar på oss. Tänk vad många som blev glada av att han tog en bild.
Nåja..här är bilden. Den e lite suddig då fotografen inte kunde sluta skratta. Se så glad michelingubben ser ut, och som han vinkar!!
Klicka sig litte!
Jag ger michelingubben MVG. Han passade perfekt som en uppblåst gubbe faktiskt!
Kram
S
