En bit kvar

Idag när jag tänker på hur jag är så har jag en hel del att jobba på tills jag blir den jag vill vara.
Jag vill inte stressa upp mig, men jag gör det. Jag vill vara den människa som jag sätter en bild på hur jag vill att jag ska vara.
Ibland så lyckas jag längre perioder. Sen så är det som att ett piano slår mig i huvudet och frustrationen tar över.
Hur kan det komma sig att jag tänker så mkt annolunda än alla andra.

Kan det vara så alla tänker likadant som mig. Bara det att jag är den enda som inte kan accetera att det inte fungerar. Och att det bara är jag som inte kan kontrollera mig.
Nu har jag försökt ett tag, men det är som att den onda demonen tar över. Jag måste försöka hårdare!

Men nu, när jag har min planeringskalender så planerar jag att det ska bli en annan femma. Jag ska inte stressa upp mig. Speciellt inte när det gäller arbetsrelaterade grejer. Jag ska uttrycka min åsikt sen är det stopp där. Precis som alla andra gör. Det kan ju inte vara alltför svårt.

I julas fick jag en kopp av Jakob där det stog dramaqueen på i rosa text. Han kan nog ha en poäng där. Det trista i det hela är att jag verkligen inte vill vara det.

Det är mitt fokus nu. Ta allt med ro.

Ni får gärna hojta när dramaqueenen visar sig. Då ska jag föra henne till ett hörn och säga "time out" som de gör i nanny-programmen.

Kram
S

Kommentarer
Postat av: Ida

Samira, du är inte på ngt sätt annorlunda eller en sämre människa, utan en engagerad person som strider för sin sak. Se det på det sättet istället! Det handlar om engagemang helt övertygad!

2010-03-19 @ 13:09:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0