Samira

Idag när jag var på väg till jobbet så var det, precis som igår, folktomt.
När jag satt på tunnelbanan så var det dock lite folk ute. Så när jag sätter mig ser jag först en tjej på avstånd som verkligen blänger på mig. Jag brukar inte at åt mig när folk tittar på mig. Men hon fick mig att känna mig besvärad. Så då vänder jag blicken mot tjejen mittemot mig.
Och hon blänger ännu mer än den andra tjejen.
Jag fattar ingenting å tar av mig mössan. Den e ju ganska ful så det kanske var därför. Trodde hon att det var något elakt budskap på min mössa?
Hon slutar inte att glo å nu börjar det bli riktigt jobbigt.
Så jag tar upp mobilen och mailar mina kollegor om glo:andet. För att ha nåt å göra. Och jag hoppades att hon skulle fatta att det var henne jag skrev om så att hon skulle sluta glo.
Men nej då.

När det blir tomt på sätena brevid så flyttar jag. Då glodde hon på mig som att hon skulle flyga på mig.
Jag vart faktiskt lite rädd...tokiga människa.
Sen slog det mig. Tänk om det är någon jag känner som jag bara glömt ansiktet på. Tänk om hon tyckte att jag var en tokig människa som inte hälsade på henne.
Så rädslan förvandlades till en lite ångestgrejja.

Nåväl. Nu sitter jag här på jobbet å tar en snabb rast. Ingen glor på mig å jag känner mig hemma och trygg.
Jobbet är väl trots allt ens andra hem? Så är det nog för mig iallafall. =)

Kram
S