Samira

Dag 3-5

Det här var ju själva anledningen till att vi åkte på resan. Sara och Raffe skulle gifta sig på ett makalöst slott.
Vi kom till slottet väldigt sent dag 3, mest troligt tidigt på natten dag 4. Jag sprang upp till Sara på rummet där hon var för att hälsa. Hon var redan då väldigt stressad och använde toapapper som pappiljotter i håret - supertjusigt.
Jakob satt och umgick med killarna i baren. Vi stapplade oss iväg till rummet. Det låg så långt bort det kunde på första våningen.
Hotellet var i stort sett fullbokat (högsäsong) så det var inget konstigt att vi fick det rummet.
På morgonen så kunde jag inte se. Jag somnade med sminket på så ögonfransarna hade klibbat sig fast å allt var jättegojsigt i ögonen. Jag gick med händerna framför mig till badrummet för att tvätta ansiktet. Hittade en handduk på vägen. Så när jag stog där och gnuggade och gnuggade kände jag att det började lukta instängt. Som typ mögel eller nåt.
Måste vara handduken tänkte jag å tvättade på. Torkade ansiktet med toapapper istället. men jag kände att jag fortfarande stank äckligt.
När jag skulle hoppa in i duschen så insåg jag att det var vattnet som luktade. Det gick bara inte att duscha i det.
Vi fick som tur var byta rum. Vattnet i rummet luktade lite klor, men inte alls instängt som det första. Rummet kände som ett lyxrum jämfört med vår första rum. Bingo!!

Att vara tärna på någon annans bröllop innebär en hel del ska jag tala om. Sara stressade upp sig mer och mer och då var det mitt jobb (tillsammans med de andra två tärnorna) att lugna henne. När klänningen skulle på så tog det tid för att dragkjedjan var kärv och det var mycket broderier i vägen. Samtidigt dyker det både upp en forograf och en som filmar. Hej å hå. Här ska vi hålla oss lugna.
Bruden håller på att svimma - kära nån!!
Maggie, Ingela och Saras mamma försökte stänga klänningens dragkjedja. Och jag står å andas djupt med Sara.
Jag började stressa upp mig för att jag inte hann göra nåt med håret. Jag hanninte skriva rent talet jag satt uppe och finslipade på natten innan. Tänk om jag inte skulle kunna läsa vad jag skrivit mitt i natten.
hur ska det gå med mina klackar? Jag tog med mig fel partyfeet grejer så jag var helt utan. Skulle jag få ont? Skulle jag falla?
Mitt i mina skor beskymmer så kläcker Sara nyheten om att vi ska gå ner i trappan. Trappa + Samira + Höga klackar = ingen bra kombo.
Det var bara att le och nicka. Undrar om hon såg skräcken...
Samtidigt ser jag att Anna (Saras mamma) börjar stressa upp sig, det är en stor dag för henne med. Jag ser även att både Ingela och maggie börjar bli nervösa. Nu började jag skaka. Skaka i höga klackar och gå ner för en lååång trappa. Kära nån!!
Men det gick!! Var nära på att ramla en gång, men lyckades hålla mig på benen med lite vrickade fötter.

Cermonin var verkligen annorlunda på ett bra sätt. Jag vill inte berätta allt för mycket utan att prata med Sara först. Jag vill inte heller visa några bilder här. Men allt var vädligt vackert.
Middagen var "one of a kind" och jag tror verkligen att varenda gäst hade jätteroligt! Det är en dag/kväll som både jag å jakob kommer att minnas i resten av våra liv. det kan jag lova!!

Vi åkte vidare till London tidigt dag 5.


Samira som tärna


En liten på brudparet och en liten på slottets stiligaste karl!

Kram
S