Samira

Sen jag flyttade till Örebro (2004) så har jag stirrat ut genom bussar å bilar för att få se en livs levande älg. I det vilda. Inte i fångenskap som på skansen eller så.

VARJE bilfärd, VARJE bussfärd. Kan ni ens tänka er hur många timmar detta kommer upp i??
Sen tillslut så gav jag upp. Såg massor av djur, men ingen älg.

Så när vi åkte hem igår. Säger Jakob. Ååh, titta, ett djur. Samtidigt som en unge skriker "En Älg".
Jag svängde runt huvudet i sån fart att jag missade den. Samtidigt som jag skriker- "var-var-var?!!?!" i näst liknande panik-fasett.
Men jo, som jag skrev så missade jag den.

Jag sitter och beklagar min olycka i en evighet. Under evigheten skriker Jakob. "En till, en till!"
Samma procedur. Huvudet går i hubdraåttio för att täcka så mkt mark som möjligt. Men nej, missar älgen.
Tydeligen hade denna stått bara några meter ifrån oss. Och Jakob tycker att jag är blind.

Det var inte ens någon idé att beklaga sig längre.
Jag satt å stirrade ut genom fönstret. Tyst. Det verkar inte som att det är meningen att jag ska få se en älg. Inte i det vilda iallafall.

Kram
S